De första iranska invandrarna kom till Sverige under 1970-talet. De var få till antalet och bestod i huvudsak bara av studenter. Dessa studenter bildade de första iranska föreningarna i Sverige, bland vilka "Iranska studenters internationella konfederation" kan nämnas. I takt med att antalet iranska invandrare i Sverige ökade efter revolutionen 1978, tilltog iraniernas behov av att organisera sig inom den egna etniska gruppen. Mycket snart uppkom därför hos gruppen en rik föreningsflora med skilda inriktningar som idrott, politik, kultur, litteratur m.fl. Många gånger hade dessa föreningar motsatta målsättningar och intressen vilket omöjliggjorde ett samarbete dem emellan och som stundom ledde till … motsättningar. Mot slutet av 1994 anordnades ett möte på initiativ av flera programledare för olika persiskspråkiga lokalradior med målsättning att diskutera bildandet av ett persiskspråkigt TV-program. Deltagarna vid mötet kom fram att det var svårt att åstadkomma ett dylikt program mot bakgrund av de konflikter och motsättningar som fanns mellan iranier i Sverige. Därför föreslog man att man skulle bilda en paraplyorganisation som kunde samla och samsa de i landet aktiva iranska föreningarna och representera den iranska minoriteten utåt i synnerhet i kontakt med svenska myndigheter. En sådan organisation skulle också få till uppgift att tillvarata svensk-iraniernas intressen och främja deras rättigheter i landet. Om man organiserade skulle iranier ha det lättare att försvara sina intressen sig i likhet med andra intresseorganisationer. Förslaget fick varmt mottagande vid mötet och snart var det dags att ta kontakt med berörda föreningar och organ. Till en början stötte förslaget på en del hinder eftersom vissa politiska grupperingar var emot idén att en enda organisation skulle representera alla iranier i Sverige, eftersom gruppen var så splittrad i fråga om politiska ståndpunkter. Några månader efter förhandlingsarbetet kunde en grupp på 37 iranska föreningar och ca. 70 personer samlas vid ett möte i februari 1991 och komma överens om att välja ut en kommitté som kunde följa upp arbetet. I kommittén ingick följande personer: Asghar Nosrati, Akbar Eghraghi, Masoud Firouzabadi, Naser Keyhan, Ali Heidari, Mohsen Hakim-Elahi och Yavar Ostovar. Kommittén förde ett intensivt opinionsarbete för att få den svensk-iranska allmänheten att förstå nödvändigheten av en paraplyorganisation. Man kontaktade samtliga iranska föreningar i alla svenska städer, upprättade stadgar, tog kontakt med integrationsverk och andra bidragsgivande institutioner, anordnade seminarier mm. Efter drygt tre år kunde representanter från 17 städer kallas till ett tvådagars rådslagningsmöte i maj 1993 och som i sin tur kunde kalla till ett första kongressmöte för bildandet av ett iranskt riksförbund.